Oidå!

Förra inlägget skulle ha publicerats på torsdagen (hehe) men men bättre sent än aldrig va? Just nu ligger jag mätt på i sängen under täcket, är så trött och i matkoma... Nu ska jag skärpa mig! Har aldrig ätit så dåligt som bag gör just nu, bläh. Men snart börjar jag gymma igen på sats under vintern så <3 it's all good. Är som sagt i vasa hon min kille detta veckoslut, så skönt att bara slappa och mysa, och ikväll ska vi typ sitta hemma och dricka vin (medelåldersvarning!!) nej men mys! 

Har suttit och googlat runt på fina grejjer till Dejten (och *******) typ hela dagarna och har konstaterat att jag har typ allt jag behöver? Liksom va? Men lite rosa bling bling är aldrig fel jue! Stackars hästar som plågas med det. Saknar Dejten massor, hon är så fin mysfia skulle kunna ha henne i mitt rum hos mig alltid, sån kelgris! Väntar så på att hon ska bli frisk och "normal" igen, saknar den riktiga henne... Hamnar vänta tills januari iallafall men no can do, och sen är det att bygga upp henne IGEN! Suck.

Massor med stora grejer på gång, framtiden med hästarna ser ljus ut. Måste bara själv få ett stabilt liv och ekonomi. Längtar efter Tess så det gör ont också, drömmer mycket om henne. Fina princess-hästen. Världens vackraste häst...

Asså mega-yolo

Livet snurrar på Sitter just nu på tåget till vasa och har gett upp med försöket att sova här då det helt enkelt är omöjligt, argh. Så blogga som jag inte ens gör? Och som ingen knappast läser mera. Dejten vila två månader, f*n otur på otur. Äter skräpmat och är sjuk så jag inte kan röra på mig. Mår illa av tåget också, negativt idag. Näh men annors är väl allt bra, planer med allt här och där. Allting bara tar sån himla tid, och är den mest otåliga typen i hela världen. Så passar mig inte alls. Får väl försöka vänta. I vasa ska jag vara med pojkvännen och antagligen bara ta det lugnt. Nu när alla hästar man har är oridbara så är det riktigt trevligt med lite lov från allt. Hoppas bara jag skulle få se lilla P snart...

                                    

                                         Haha så ful, bacon jag hos Anna förra veckan

Imorgon så...

Tar jag ett nytt steg ut i hästlivet, hjälp! Hoppas jag överlever...

ÄNTLIGEN!

Idag var det ju dagen, dagen då vi skulle få veta vad som "spökade" i Dejtens kropp/rygg. Hade börjat ställa in mig på riktigt riktigt lång vila, sådär halvt år för hade blivit sådär 90% säker att hon hade en muskelinflammation som hon ska vila i ett halv år (enligt "nätexperter")

Men vaknade 5 och åkte hela vägen till Kangasala med henne, hoppades bara att det ändå skulle hitta nåt som förklarade hennes beteende som hållit på sen sommaren, men som ingen nånsin hade hittat. Och då ska jag säga att vi har haft veterinären ute ett ANTAL gånger och kollat och det här var femte gången vi åkte till kliniken, så... 

Men veterinären började med att klämma, och "knixa" med kroppen åt olika håll antagligen för att se dess rörlighet och sånt. Han gick igenom noga, klämde, vred och tryckte. Sedan longerade vi i manegen i alla gångarter, även med en slags "gjord" på ryggen för att se om hon blev irriterad utav den. Efter det så hade veterinären en aning om problemet, men vi kollade ännu benen med böjprov för att uteställa att det var där.

Sedan var det röntgen av ryggen och nacken på tur, och ultra av ryggmusklerna. Bilderna var bra, inget konstigt där. Men vid ultran så visade det sig att veterinärens teori höll, en försträckt ryggmuskel. För detta så fick hon shockwave för att "bryta ner den söndriga vävnaden" så att den kan "bygga sig hel" igen. Hon skall ännu få shockwave två gånger till var 3-5:e vecka. Alltså detta betyder 2 månaders vila. Vissa kanske tycker att det är katastrof-länge, men inte jag n'r jag var beredd på typ "aldrig rida mer" eller halv års vila. Så jag är så lättad.

Hon har antagligen haft det här ända sen sommaren, jo överbenet har också gjort ont men tror ryggen har bråkat hela tiden, ingen har bara "hittat det". Men tack Gud så är det nu under kontroll, och äntligen ska jag få min egna underbara och snälla häst tillbaka! Gud vad jag har saknat hennes "riktiga hon". Vissa har bara sagt att hon "trotsar" men som jag visste så är det inte så, en häst gör inte sådär för att bråka utan hon hade ont. Men nu så får prinsessan den tid hon behöver, lyckodag!

Hon fick massor med beröm över hur snäll hon var av alla på kliniken, stolt mamma!

Min bästa vän

Aldrig bara går det för oss

Håller tyst om allt tills jag vet, men de flesta vet att inget gått som det ska. Jag har fått höra under dessa dagar att D är galen och att jag inte klarar av henne. Cinna Procopé kollade på henne och sa att hon inte är frisk. Vilket jag visste då jag vet att hon har muskelvärk i korsryggen, men som bara skulle bli bättre vid hoppningen. Men nej omöjligt, hon bara stegrade genast jag gav galoppskänkeln... Min egna tränare säger att det är för att jag inte är tillräckligt bestämd, men så är det inte. Jag känner när nåt är fel, hon är inte dum med flit, sto ja men inte dum. Åker till kliniken på fredagen, har en ond aning om vad detta kan vara. Är så rädd, hoppas på bara hård träningsvärk... Hjälp...

Som tur är roliga stora saker på G som gör allt lite roligare, men Dejten är alltid number one, men nu just känns det väldigt surt och om det är det vad jag tror hon har så FAN!

1,2,3! Väntar

Hade en annan duktig ryttare uppe på henne och hon sa säkert 5 gånger att "hatten av för dig vilket jobb du har gjort med den här hästen, det är ingen lätt häst". Så ja ni som tror att jag inte klarar av henne, sätt er på varsågod. Hon har haft ont, men jag har måstat rida henne. Men nu är det så fel... Vi får se.

Tess ja Deitti - mun timantit

puss

Lycka i livet!

Så mycket kul på gång just nu! Kompisarna i nya skolan är så kul att vara med, skolan är chill och lätt, mår bra, hästfronten är HET just nu, pojkvännen är  perfekt och allt rullar. Har ny energi just nu, innehåll finns och har massor med positivt folk runt mig, känner mig som ny!  Lycka! Tror detta var super för mig, försöker vara med folk som ger bra känsla till mig, eller "positiv energi". Som tur har jag lätt att se över "negativ energi" från folk, ja jag har mina svagheter i förhållandet t.ex då jag blir väldigt påverkad lätt. Men om nån tycker något om mig, så må tänka. Jag gör ingen illa, är bara lite fjantiga jag and I love it.

Tjohopp alltid seriös och vara lika seriös som en 40-åring. Näe tjohopp bajskalsong.

Ville bara få ut allt bra nu, ska sova och vakna upp bredvid min pojkvän och ta en tur i skogen med Dejtsson. 

P.s jag vet att jag ser ut som ett påskägg på bilderna men gött ju!

Min älskling - Up To Date ♥

Vet inte vad det är jag vill med detta kommande inlägg? Ingen aning faktiskt. Jag känner bara att jag vill tala för min älskade häst. Jag vet att människor går omkring med den bilden att hon är "galen och livsfarlig" och att vissa är rädda för henne, fine hon är inte världens lättaste häst. Hon har ett humör som svänger från 0-100 på två sekunder och då hjälper det inte att slita i henne, det blir bara värre. Men ändå, blir arg när människor säger sånt. Hon är min häst, och ja hon har starka reaktioner emellanåt, men då har hon oftast en orsak (som smärta) eller att nån tar i för hårt. Jag älskar henne mer än något annat (och ja jag älskar min pojkvän på ett ANNAT sätt) och det kan faktiskt göra ont att höra saker som att "täysin sekopää" och "vågar inte gå i maaston om Dejten är med". Hon gör ingen illa med flit, någonsin, hon är inte dum, hon är känslig och osäker emellanåt. Men hon är världens snällaste. Hon är mitt barn, vad skulle föräldrar gilla om någon sa att någon annans barn är "dum i huvudet"?. Okej inte samma sak, men ändå.

Vill bara hylla henne. Hon har verkligen fått ta mycket. Överbenet som hon reds med och hon hoppade snällt och troget fast det gjorde ont. Känns hemskt att tänka på det. Men hon svek inte mig, tills hon fick nog och visade det ordentligt. Då fattade alla, tack gud... Finaste häst som ställt upp för mig en hel säsong. Hon har vilat länge, men aldrig blivit vild under den tiden, inte rastlös, inget! Stod snällt inne och gick ute på långt grimskaft. Snäll häst. Så skulle ALDRIG Happy ha varit! Han stod på två ben efter två veckors vila.

Dejten är världens sötaste också, hon gnäggar alltid till mig när jag hämtar in henne från hagen och när hon ska få maten (gnäggar hon 50 gånger... Tjockis). Jag kan ha boxdörren på vid gavel, och hon går inte ut, utan väntar. När hon känner sig busig kan hon testande sätta en hov utanför kanten och tittar sedan frågande på mig. Men när jag säger nej går hon tillbaka. Snäll häst.

Jag bara känner att jag är skyldig henne att "speak up"  för hon är världens mest snällaste häst, aldrig haft öronen bak ALDRIG, alltid glad och positiv. Emellanåt blir hon rädd då kan hon ställa sig, ja vet. Människor frågar om jag blir rädd? Men nej. Hon är som hon är, och då får man deala med det. Tur att hon är hos mig, jag släpper henne aldrig.