Jag ger mig nu, kastar hoppet iväg. Att jag skulle få ha min stora häst att tävla höga klasser med, den drömmen ligger i soptunnan nu. Hade chansen med Tess, men där blev det och stannade där. Jag har haft min dröm, varje dag och natt. Gått på övervarv i flera månader, inte sovit något för varit stressad, inte kunnat träna och jobba med ro för allt har snurrat runt det här. Hästen som skulle komma, allting sköts framåt hela tiden, en dag, en vecka, tre veckor, 3 månader. Alla har lekt med min nerver och plågat mig. Stressat som fan, kom så nära den här gången. Ända till veterinärgranskningen, som gick igenom med glans. Jag var överlycklig när det ordnade sig och var säker att hon skulle komma, t.o.m. meddelade stallet. Fel. Drömmen är bortkastad nu, fick det rakt i ansiktet 5 minuter sedan. Drömmen slår inte in. Inte för mig.
Kommer att vara tyst här nu ett tag. Beroende på vad som sker de närmaste dagarna så får jag se om bloggen tas bort eller inte. Har inget att blogga om mer så varför ha den och "skräpa! och riva upp massor med sår, minnen och gammalt hopp.
Jag vet vad jag ska fokusera på nu, min träning, mat och hälsa. Bryr mig inte om något annat. Mitt liv tappade 100% sitt innehåll nyss.
Ligger i sängen och kallsvettas, ärligt. Sjuk känsla.
Allt har väl ett slut:
Har gett upp allt för mycket under det senaste året, 2012. Habbe drog och jag var krossad, Tess kollades och konstaterades som oridbar, grätgrät och grät på tävlingen bara satt bakom trailern i gräsdet och grät. Blev litre glad igen då hoppet funnits, men nu är det borta så är på -100 igen.
Vad tog emot ? :(( ja e så lessen för din skull.. ://
SvaraRadera