Dagen före han försvann ifrån mig. Man ser att jag är sjukt ledsen, men hade gjort mitt val ändå. Visste vad jag måste, fastän det var hemskt för mig. Någongång måste man bara släppa taget när det är dags, min älskade ponny-skrutt. Happy. Skulle jag ha pengar så skulle jag köpa loss dig för en galen summa, och hålla dig men kan inte tyvärr.
Jag älskar Tess och Dejten också, klart det. Men aldrig på samma sätt som Happy, han är hästen i mitt liv och kommer alltid att vara. Kommer att ha fler framgångar med andra hästar, fine. Men kontakten jag och min lilla vita ponny kommer jag aldrig aldrig att uppleva igen. Från en helgalen ponny som stegrade och vände om efter 1 m in i skogen så red vi utan sadel i skogen varje dag och gick förbi brinnande brasor och älgfamiljer, gått breve flera motorcyklar långtradare på bilvägen på långa tyglar. Vi litade på varandra, det upplever jag aldrig igen. Min älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar