Det var den sömnen det. Tog iaf en timme för mig att somna. Vred mig fram och tillbaka, det var så jäääkla tomt. Lösningen blev den att jag lade mig ovanpå en av mina dynor/kuddar så att det kändes som om S hade varit där, och vips så somnade jag! Men bra sov jag inte... Har frusit ihjäl hela natten och varit liksom superpigg. Vaknade 3 och skulle ha kunnat vakna bara sådär. Blev typ glad när klockan ringde? Men det här kommer att pay off later, typ mitt under skrivningarna.
Mätaren ute visar btw -27 grader, vad skoj liksom. Fy jag vill inte gå till någon buss. Plus att jag hade tänkt rida ut på Happy. Men jag tänker inte då bli avkastad och lämnad i -30 grader, big NO.
Borde typ laga nåt att äta med till skrivningarna, och vad skulle det vara, haha det här kom ju lite plötsligt så är verkligen inte förberedd. Jag tror mer att maten kommer att distrahera mig om den finns där, så kanske inte tar nån alls. Äta kan jag efteråt.
En skitkonstig sak är att efter igårs "beslut" om att hålla Happy iaf ännu ett tag har faktiskt fått min motivation till ridningen tillbaka! Första gången på lääääääääääääänge jag riktigt LÄNGTAR att få rida, väntar på att jobba med honom. Hej motivation, jag har VERKLIGEN saknat dig, välkommen tillbaka.
Är hemma runt 1 idag, hörs sen. Ha det bra i kylan (usch).
P.s S du skulle ju vakna 9 och läsa ;)
Spana in hur Happy såg ut vid den här tiden förra året btw. Han hade varit på vila i ett halvt år p.g.a "vuohisniveltulehdus" kanske nån kotledsinflammation (?) kan inte på svenska, men iaf. Han hade stått sedan typ november till mars. Eller ja kanske fått skrittas från rygg och mark nåt tag. Men alla muskler förtvinades, och han såg rent sagt schabbig ut.
På hösten så hade han äntligen blivit fin och biffig igen.
Har jobbat massor med honom p.g.a sjukdomen han hade. Allt började från noll, och det vat sååå jobbigt. Men en typiskt hästtjejs vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar