10 november 2012

Burnout

Att blogga är sjukt jobbigt, iallafall just nu då ingenting händer i mitt liv, precis inget. Jag vaknar på morgonen, sover lite till, försöker äta men inget smakar, tränar och sover. Just det, sjukt svårt att hålla intresset uppe jag förstår, vad är en hästblogg utan hästar? Inget? Men vad ska man göra? Säga öh jag har en häst som jag får se varannan vecka, oj vad kul. Vet aldrig om det kommer en ny, lever i rädslan. Ser min gamla ponny och vet att han inte är under "min makt mer". Jag vet, snälla människor har erbjudit mig att rida, och tack massor men nu just känns allt så hopplöst. Har tagit distans till hästarna nu helt enkelt, se annat riktigt liv?

Jag vill rida så mycket, men jag vill rida min egna häst, med våra mål, våra planeringar och våran framtid. Jag gav i princip hela mitt liv åt Tess när hon kom, det var verkligen blod, svett och tårar kan jag säga. Fan red varje morgon klockan 7, och byggde långa hoppbanor för oss, själv. Låter dumt men det är väldigt jobbigt att bära så många bommar och stolpar själv. Tog för mig ungefär 40 minuter! Hästmänniskor är galna någongång...

En ny häst? Jodå det tror jag väl, jag vill men allt hänger tyvärr inte alltid på en själv. Skulle det hänga på mig skulle jag just nu som bäst vara i holland eller tyskland och hoppa bana på 140 på provridning. Argh blir så avundsjuk på Nellie B, alltså hon lever mitt drömliv! Egen gård med alla fina finesser, flera egna hästar och blir skjutsad flera gånger i veckan på tävling/träning och bara kan välja vilken ponny hon ska ha här och där, wow... Det vill jag också ha. Jo visst hon har inte fått de dyra hästarna för över 100 000 kr, men allt annat som att uppehålla den gården och den träningen så har hon ju massor av fina tävlingsponnyer inom det priset.   Nej jag är glad för hennes skull, inget med det men är bara ärligt sagt så avundsjuk nu när jag känner mig som att jag hade massor men förlorade allt, och typ ingen bryr sig. Tycker att ju mer som har hänt till mig och som stressar mig, desto mer skit får jag och alla är allmänt otrevliga. Orkar inte.

Burnout, hatar de dagarna då du bara 100% vill lägga ner bloggen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar