Äkta vänskap

På senaste tiden har jag känt mig konstig. Jag har känt mig bortvald av folk och det suger, eller kanske mer bortglömd? Dunno, både och säkert. Jag känner mig väldigt orättvist behandlad just nu, sviken från många håll. Kan känna mig utnyttjad också för olika saker. Hästen, sällskap etc. Jag är bra att ha när man "vill", men sen när man inte är i behov så är det bara att slänga bort. Detta riktar inte sig mot en specifik person utan många. Känns som om det är jag som försöker få allt att funka med alla, men misslyckas. 2013 är året då jag ser vem som är mina riktiga vänner och det har redan börjat synas väldigt tydligt. Människor man inte trodde det om sviker en, och de man trodde inte brydde sig står upp för en. Wow, tack dessa människor som stått mig nära i alla svåra tider, och inte bara suckat bakom ryggen. Vill säga ett speciellt tack till Lina och Emma, ni har stått mig väldigt nära och varit de som verkligen har haft intresse och lyssnat på mig som person, inte halvlyssnat och suckat bakom ryggen. 

Har på något sätt fått upp ögonen för äkta vänner nu, det lyser igenom starkt nu. De finns de som ringer mig och allvarligt har intresse i mig också och inte bara att prata om sig själv. Älskar människor som frågar "hur är det med dig då?", de bryr sig. De är intresserade. Inte inlåsta i sig själva.

Fine, jag är inte perfekt. Men jag har iallafall försökt. Jag har ringt dessa samtalen, försökt prata och hålla kontakt, men tid finns inte. Försökte träffas gång på gång men nekas och byts ut mot något annat. Fine, finns inte intresset så finns det inte. Men tjata inte på mig sedan när vi inte ses. Jag har gett över hundra möjligheter som det sagt nej till, och blivit själv erbjuden ungefär en. Att känna sig tvungen att ha kontakt efter detta är jag inte ute efter, jag söker äkta vänskap. Jag vill inte tvinga någon till något, standing on my own.

Som tur har jag en riktig bästa vän Dejten som aldrig sviker, talar bakom ryggen och som alltid är glad över att se just mig.

Min bästa vän