Ju äldre jag blir, desto mer ser jag hur sjuk denna värld är och hur människor beter sig dåligt mot varandra. Det värsta jag vet är när vuxna inte kan bete sig, iallafall mot yngre. Det finns massor med vuxna som jag vet att inte gillar mig. Orsak? Ingen aning. Jag är en sådan person som är schysst till alla, och försöker vara alla till lags ungefär. Jag skulle aldrig göra något illa till någon. Och ändå så finns det dessa "haters" som jag kan riktigt se på hur mycket de önskar sig att jag misslyckas. Vuxna personer?! Hur kan ni önska tonåringar/barn/unga vuxna olycka? Jag bara fattar inte! Avundsjuka? Klart jag kan vara avundsjuk själv på personer, men det är inget jag någonsin skulle ta ut på personen på något vis. När jag var "hästlös" och jag såg alla andra lyckas på tävlingar och sådant så var jag så himla glad för dem, jag var där och sa saker som "gratti sjukt fin runda" fastän det samtidigt sved att jag inte kunde göra det själv. Men so what? Man ska glädjas för andras framgång aldrig önska någon olycka. Jag ser personer dagligen som skriver på kända bloggares bloggar att typ "haha du misslyckades på tävlingen" och riktigt gottar sig. Jag känner bara what? Jag sitter själv och håller tummarna för att Nellie B ska nolla och ta hem en placering. De gör ju henne glad, och hennes liv blir snäppet bättre. Underbart!
Det värsta är när dessa s.k. vuxna ponnymammor riktigt riktigt önskar att det ska skita sig för en. Och om det inte gör det och jag tar hem en placering så gratulerar alla andra mig, men dessa "haters" bara blänger surt. Haha! Vart är världen påväg? Vad vinner andra på ens egna olycka? Höjd självkänsla eller? Jodå varsego jag bjuder på den.
Ridvärlden är så full av hat att det är sjukt. Bara kolla på alla storbloggares kommentarsfält, hathathat. Jo som jag sagt tidigare, är man bloggare ska man kunna ta viss kritik men onödigt skitsnack är så onödigt. Det är konstigt då ridningen är en fin sport och alla borde kunna glädjas åt varandra, men tyvärr har jag fel. Men jag tänker iallafall dra mitt strå till stacken och fortsätta precis som jag gör, hylla andra och få dem att känna sig bra och viktiga. Inte tvärtom, fy skäms på dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar