31 mars 2012

deepshit

Okej tänkte bara ta upp en grej, på senaste tiden så har min inspiration till att ha häst, rida och allt varit noll. Jag tycker om Happy och vill att han har det bra. Men det har varit så mycket saker som gjort att man inte orkar hålla intresset uppe.  Som t.ex. att man måste rida varje dag efter kl.8 på kvällen, då har jag oftast så mycket annat och göra och är trött så in i tusan. Sedan så har jag måstat rida på en tvär ponny som inte vill samarbeta, han har liksom inte varit sig själv och det har bara inte synkkat mellan oss alls. Det har varit extremt jobbigt, att veta att varje dag blir skit och att man inte utvecklas. Vi har suttit fast i en grop liksom och inte kommit bort.

Sedan så har han betett sig illa, slängt av mig, sparkat mig etc. Allt sånt får en att känna sig liksom ouppskattad, så mycket tid man ändå sätter på honom och vad får man tillbaka. Men okej en häst är häst, kan inte tänka så men ändå, känns inte kul.

Nu har jag fått veta att han har ont i ryggen, den ska skötas på massor olika sätt och blablabla, det gör också allting komplicerat, tar ännu mera tid. Bygga muskler, banta (igen), stretcha o.s.v. Mer och mer problem. Skoj? Nej.

Sista droppen är när människor sitter och kritiserar ens ridning, och om hur mycket bättre nån annan rider ens ponny. Det är liksom droppen bara, har ingen inspiration bara. När man tvingar sig själv till stallet och kämpar för att bli bättre så duger det ändå inte. Visst den som har sagt nåt vet verkligen ingenting. Har sett en spänd och ovillig, ryggsjuk ponny röra sig på en tävling. Jag är skit då? Fine. 

Jag är inte den som tar åt mig av sådant, men det här sista var bara pricken på i:et. Har försökt hålla motivationen uppe, men det kommer bara mer och mer komplikationer och motgångar när jag försöker känns det som. Skulle bara vilja lägga av, skita i hela hästgrejen och samla krafter för något nytt, men det kan jag ju inte. Den här grenen är bara vad den är och man får ta vad den ger. Både framgångar och motgångar, men  emellanåt så känns det som om det bara kommer motgångar. Man bara misslyckas.


skit? Jag är ägaren som inte kan rida min ponny, fine.









Men jag har iallafall min egna ponnyprins och vi hör ihop no matter what.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar