du svek mig

Inga ord finns mer, men samtidigt finns det massor. Är tom på tankar men samtidigt full. Är hjälplös. När ska jag sluta förlåta och inse fakta? Nu? Aldrig? Dunno.

Mår så illa, har ont överallt, kallt, huvudvärk men mest bara ont i liksom hjärtat. Du skulle alltid beskydda mig, aldrig lämna mig, du skulle alltid hålla mig trygg. Vad betydde orden? NOLL.

Är så trött att jag inte ens kan beskriva det både fysiskt och psykiskt. Mitt liv är en enda berg- och dalbana. Ena stunden är allt super är på moln och är motiverad till allt, nästa stund ligger jag på sängen och kan inte resa mig upp på dagar och skiter i allt skolan, hästen, livet.

Har tagit emot så mycket, gått i så många bitar, pusslat ihop mig igen och så sprängs allt igen. En ond cirkel. Varje gång blir jag mer och mer trött på allt, och tappar mer och mer av mitt "JAG" och att stå på mig. Tillslut är man bara nån som väjar för konflikter, stänger ögonen och hoppas på det bästa. Men man har ingen makt mera, för allt är omöjligt. Jag har ändrat mig, min personlighet, min livsstil och mina intressen. Men ändå räcker man aldrig till.