En ny dag då

Öhm ja, kanske jag ska orka uppdatera bloggen nu? Kan bara säga att jag inte har prioriterat att blogga nu på senaste tiden då jag just och just har orkat andas under vissa tillfällen.

Och ja jag är ledsen, är så besviken ännu också. Och tror aldrig det kommer att gå över. Att förlita sig på en människa och sedan krossas hela bilden bara plötsligt, inte skönt.

De här senaste dagarna har gått åt till att ligga och gråta till största delen, men resten har jag underhållit mig med mina vänner och faktiskt en fest för att glömma allt. Funkade inte.

Jag vill kunna släppa allt, radera vad som har hänt och fortsätta som förr, men det GÅR inte. Du var MIN, den som aldrig skulle göra nåt för att skada mig, jag var den som var dålig. Ojdå hur var sanningen?

"Du var allt för mig gubben, fan vi gjorde allt ihop.
Jag trodde faktiskt att det alltid skulle va vi två.
Vi var ju gjorda för varann, och du var min bäste vän,
men bäst att skit i allt, och börja om igen."

"Vet du hur mycket skit jag tog emot för din skull?
Vet du hur många vänner jag svikit för din skull?
Kommer du ihåg, vi kunde skratta åt allt.
Mitt hjärta är öppet och alla bara strör salt.
Det gör ont, själen bara svider, när jag som vanligt
tänker tillbaks i tiden, på tiden det var du och jag,
tiden det var vi två. Du vet precis som jag att en gång
var det faktiskt så. VIll känna lycka med dig igen, och hålla
din hand igen. Kan du inte fatta, jag saknar dig verkligen.
Du såg mig, innan någon annan sett mig.
Men jag förändrades, sen dög jag inte åt dig.
Du älskade mig så som jag en gång var, det gör du inte längre
och det sårar mig idag."

"Du var den jag kunde prata med när jag mådde skit.
Det är tack vare dig som jag tagit mig hit.
Alla minnen som vi skapade, har du glömt varenda en?
Jag vill bara ha tillbaks tiden med dej igen."

Orkar inte alltid visa mig vara stark

"Tack vare dig som jag tagit mig hit"

Till det

Men skit samma.