Linnéa: Hästarna jag provred före Happy!

Hade ju velat ha en häst sedan jag föddes typ (okej sen jag var 6 år)och hade tjatat varje dag allvarligt. Sedan gick min kusin och fick en häst, och jag var så avundsjuk och detta fick på något sätt min pappa att sätta fart , och han gick med på att köpa en EGEN häst till mig. Dagen var den 10:e November 2009.

Vi skulle leta efter en häst med hoppkapacitet och som var LUGN, och inte het och rätt så ung. Det var de egentliga kriterierna.

Vi började med att kolla massor av annonser och den första vi gick för att kolla på var väl ett 7-årigt sto som hette Heidi, en tysk ridponny. Kunde inte så värst mycket, var väldigt snäll och go. Men en aning för liten för mig, tror mankhöjden var nåt runt 143 cm. Hon såldes till sist till någon barnfamilj.

(Tack Erika för bilden)

Som nummer två åkte vi och kollade på en som kallades Hasse eller "Ruskelan Haj-Feng". En ponny jag halvt ångrar att jag inte försökte mer med för den var verkligen duktig, men väldigt het så att det faktiskt skrämde mig vid det skedet. Plus att man fick aldrig röra hans bakhovar och det gillade mamma inte alls, så tyvärr nej här med.

Som tredje så blev det en lite random häst. En PRE-valack med kapacitet för dressyr. Dock ung, bara 5 år. Undrar vad man tänkte här riktigt men anyway. Hispano var verkligen fin och vi funderade faktiskt på att ta honom. Men det som gjorde att vi inte tog honom var det att han behövde utvecklas så mycket ännu och vi kände att vi inte var tillräckligt kunniga för det. Så nej.

Rakt efter Hispano så åkte vi till Nurmijärvi för att kolla på en till 5-åring, Pedro. Pedro hade vi blivit lite varnade om att han kunde vara småsur men var väldigt trevlig att rida dock lite outbildad ännu. Pedro var rolig, men han lyckades faktiskt skrämma livet ur mig genom att börja rusa runt hela manegen utan att få stopp på honom, så det blev också ett nej.

Som tredje häst för dagen så åkte vi och provred en ponny som var importerad från Litauen konsitg nog. Miss Black hette hon och var också 5 år. Henne STÖRTÄLSKADE jag och var så säker på att detta avr min nästa ponny. Hon kunde dock verkligen inte hoppa, men gick väl dressyr bra. Henne kollade vi ännu på en andra gång, men min farbor som är expert på hästar sa NEJ så det var det, ingen Missy för oss.

I det här skedet började jag redan bli lite otålig men vi fortsatte kolla. Vi åkte och kollade på en 14-årig valack som hette Simson. Här så föll vi alla pladask för ponnyn. Han var så fin, rörde sig så bra och hoppade så MJUKT och underbart. Vi SKULLE ha honom! Efter att vi varit där så sa jag hela tiden att " ring och säg att vi köper innan han säljs till någon annan!" Men mamma och pappa ville fundera. Någon dag senare ringde mamma och jag var så glad, äntligen skulle jag få min drömhäst. Men nej. När vi ringde så fick vi beskedet "han är redan såld". Typ en dag efter att vi kollat på honom! Då kraschade jag HELT, jag var så lessen över att jag förlorat honom och hade ingen lust att leta vidare.

Jag blev ju självklart tvingad att kolla på en ny mot min vilja. Nästa ponny var en eestinponi/estländsk ridponny, 12 år och hette Ronja Tusklik. Åkte till sjundeå och provade, både jag och mamma. Och once again! Hästen vi vill ha! Vi bestämde att ha veterinärkontroll en vecka senare plus en till provridning. Kvällen före provridning nr.2 ringer dom och meddelar "hon är såld", och allt rasade IGEN. Nu vet jag dock hos vem hon är och hon kommer snart att bli till salu igen ;) Och har träffat Tusklik eller "sissi" efteråt och hon har det bra så ja.

Emma och Sissi

Nu var vi lite trötta på allt, men vi hade tidigare fått en annons om en "inte barnponny", en connemara valack Harbor på 7 år. Som skulle vara tävlad Nationell Dressyr och tävlat upp till 100 cm. Vi fick massor förvarningar av ägaren före vi skulle åka ut och provrida. Tjejen som ägde den hade inte klarat av honom och gett honom på leasing till en äldre tjej som hade honom tills han blev såld. De berättade om hur stark han var, och hur han bockade ner sina ryttare. "Starka bettet på" sa de. Vet inte vad som fick oss att åka och kolla på denna mardöms ponny men vi gjorde det ändå.

När jag kommer så ser jag bara ett par busiga ögon som stirrar på mig och jag blev ganska kär genast. Dock var han väldigt jobbig. Han rymde ut från boxen genast man öppnade dörren, och bockade som en galning när jag red pch drog runt på mig utan att jag fick honom stannad. Jag var rent sagt LIVRÄDD för honom. Men det var något speciellt med denna ponny så vi bestämade oss för att ta med veterinären och provrida en gång till. Han bråkade då också och veterinären/vår morbror konstaterade att det skulle vara MASSOR av jobb att få den här ponnyn att funka. Han satt själv upp och Happy stack med även honom (och min morbor är en väldigt duktig ryttare som tävlat på hög nivå).

Men vi fick det dealat så att vi skulle få ha Happy en månad på prov för att se om allt funkade och japp så blev det. Den 2.1.2010 kom han hem till mig. Och allt gick MYCKET bättre än vad vi trodde. Han var så snäll, stack inte och bockade inte som på andra stället. Vi tror att han var stressad där och därför betedde sig dåligt, men vi vet inte. Han har iaf aldrig betett sig så sen han kom till mig, och det är konstigt.