Arg på exakt allt

Har varit sjukt trött idag men samtidigt på 100 hela tiden, typisk min vardag alltså då med andra ord. I skolan var jag från kl. 9.35-14.45 och det gick väl rätt så fort för en gångs skull, och efter skolan var det Tess tur... Var lite nere då det kan vara sista dagen med henne... Man vet aldrig.

Sen jag kom hem/igår kväll har jag mått pyton alltså, jag brukar ha förmågan att lugna ner mig själv men det går inte nu bara? Allt bara känns OMÖJLIGT, som om alla motarbetar mig hela tiden och vill förlänga hela processen. Fattar de inte att det här är ett STEG till att vara normal? Nepp jag e specialfall som ska leva på massor mat men aldrig få träna som alla andra? WHAT! För att må bra behöver jag NU få det där kortet till gymmet, men varför ska alla göra mitt liv svårt?

Kan inte heller beskriva min längtan efter min armékille just nu, varför ska allt jag behöver vara borta just nu eller liksom så svårt. Argh är riktigt bitter på allt. Bloggen suger, vardagen suger, hästen suger, killen suger allt suger överallt.

Som sagt kliniken imorgon, då vet jag vad som händer med allt. 

Denna vecka kommer att vara KAOTISK, vet ni känslan när man bara vill gräva ner sig själv i en grop och försvinna för ett tag och komma upp tillbaka när allt är lugnt igen.

Här får ni en video på när Tess var allmänt söt, och ja jag klippte junt pannlugg till henne!