Nej nu fan slår jag näven i bordet!

Det här är saker jag ALDRIG har velat ta upp på min blogg, för jag vill egentligen själv inte ta upp sånt här men nu är jag så ARG att jag bara måste få göra mig hörd på ett eller annat sätt.

Jag är SJUKT förbannad på allt "skitsnack" runt anorektiker och hur de ska "skötas". Jag blir fullständigt galen alltså! De som ska hjälpa en att bli bra fattar ingenting och motarbetar en 24/7 känns det som. Jag är 100% i normalvikt nu, och för att hålla den där måste jag träna, så är det med alla mäniskor på jorden. TRÄNA så hålls du i form. Men nej för såna som har haft ätstörningar så är det helt annat ju! De får inte träna alls för de ska bara äta, äta, äta och äta hela tiden. Men träna? STOPP aldrig i hela livet, liksom ring polisen och bura in henne. För såna som har haft ätstörningar kan ju äta hur mycket som helst och behöver aldrig träna för de hålls smala ändå.

 SAY FUCKING WHAT? Det här fattar ju vem som helst att inte stämmer, fast man har varit sjuk så är man inte alltid det? Och för att få vara normal och anses som frisk så måste man ju kunna träna också! Att förbjuda en människa från att träna gör henne genast onormal, eftersom träning hör till en vanlig människas liv. 

Det här gör mig så frustrerad på allvar, de är bara lögner som sprids runt hela tiden "ät 2000 kcal om dagen men träna ABSOLUT inte". Kom igen det är ju sjukt? Men för oss som varit sjuka så är detta hur man försöker tvinga oss att leva hela tiden. Fattar folk hur ångestfullt det är att typ se vikten stiga (nu menar jag inte från anorexi vikt!) utan i normalvikt bara uppåt hela tiden och du får ALDRIG påverka det själv. För människor runt om dig bestämmer för dig och kommer upp med nån "supermänniska-bild" för de som varit sjuka, de KAN ju bara inte bli feta. KLART VI KAN! 

Tror människor att man någonsin kommer att bli frisk i huvudet när man aldrig får göra något som en normalperson? När jag förbjuds att träna så kan jag inte äta normalt that's it. Wow jag är sjuk i huvudet, nejmen jag har varit sjuk och har små "bieffekter" kvar, men för att botas från dom så behöver jag få träningen som gör så att jag kan äta i lugn och ro. Men nej. Nu förbjuds ja från träning vilket gör att livet är ett rent helvete att leva varenda sekund.

Alla har sina saker de vill ändra, och jag ser hur andra går till gymmet varje dag och får jobba med sig själva, medan jag tvingas gå hem och äta massor och förbjuds att göra mig av med mitt intag.

Nej fan vad allt ska vara orättvist! Jag vet att träningen är min räddning för min psykiska ångest, men jag får ALDRIG bli av med den, mitt öde/kropp ligger i andras händer hela tiden. Och det får mig att bli så arg.

Hur skulle ni känna om varje gång ni känner er lite snuskiga och vill göra nåt åt saken för att känna er bra igen, så skulle nån stoppa er, förbjuda er och tvinga i er mer skräp?

P.s. Nu pratar jag om en fysiskt frisk person, inte om ett 40 kg:s skelett.

Här mådde jag bra, var frisk och sund. 

Men ingen ger mig chansen att uppnå det jag vill.