Vi kämpar för våra mål

Är målmedveten det är jag, emellanåt mer eller mindre. Just nu är jag i en period då jag är lite olustig och inte riktigt känner någonting för att satsa på ridandet. Visst klart jag gör det, men motivationen är låg då alla tävlingar är slut för året och det bara är finslipning på gång. Rätt skönt faktiskt, men ändå synd att inte ha nåt att träna för som man är van med. Men iaf pointen med detta inlägg är då att kämpa för våra mål och drömmar. JAG om nån vet att man måste kämpa, gratis kommer det inte, eller inte i mitt fall. När jag börajde tävla Happy så vägrade han ut sig hela det första halvåret/året. Vet inte hur många gånger jag kommit ut från banan med tårar i ögonen eftersom ponnyn bara vägrat hoppa. Jag måste gå ner från 90 cm till 60 cm igen och det kändes skithemskt att gå ner i klasserna och börja om från början. Det var då jag bestämde mig för att börja med dressyr istället. Efter ungefär ett halvår så kom hopplusten så småningom tillbaka och jag fortsatte tävla små klasser igen 60-70 cm och kolla kolla han gick felfritt (wow) och han verkade tycka det var kul. Bestämde mig för att börja flytta uppåt mot de gamla höjderna vi tävlat på ( ca 80-90) och kolla kolla han gick felfritt där med. Detta låter simpelt, men jag jobbade sjukt länge på små höjder och på att vänja honom vid alla titthinder, plus byggde upp vårat förtroende och samspel med varandra. Vilket är det viktigaste. Detta har lärt mig så mycket. Hästar är inga tävlingsmaskiner, de är inga robotar man bara styr mot ett hinder och säger hoppa. Och detta är jag så glad över, för annors skulle jag ALDRIG ha haft den kontakten jag har med honom idag. Den är guldvärd.

Vi utvecklas varje dag mer och mer, och min bild av honom och hur han ska ridas ändras hela tiden. Man blir rätt confused faktiskt men det är lärorikt, och jag anser att jag blivit en så mycket bättre ryttare tack vare den här fina ponnyn som lär mig, och orkar med mina nervsammanbrott då JAG inte förstår.

Jag säger VERKLIGEN inte att vi är klara än, haha nejnej vi ska ännu kunna tävla rena 100-110 banor (helst) och gå LättA placerade, men detta är mål som är värda att vänta på, att jobba för. Därför rider jag.

första gången han såg en regnbåge

Men vi jobbade och klarade det

nästa gång, inga problem

Detta hindret tvärnitade han på för ett år sen på tävling, nu inga problem

Happys legendariska "våg"

Då

Nu

Dessa bilder satt jag bara fram för att visa vad man kan åstadkomma genom att jobba för att nå sina mål. Ingen säger att det blir/är lätt men det är så värt det.