Förra året när jag var i Ypäjä frågade dom mig om vad mitt mål är, jag svarade starta 100 cms banor. Det är ju ett roligt LITET mål, men det kändes så avlägset. Aldrig att jag skulle ha tänkt att det skulle ske då. Och om någon ens skulle ha nämnt att starta en lättA så skulle jag ha skrattat ihjäl mig. Dressyr det var ingenting för oss, jag hade aldrig startat en dressyrtävling och det skulle jag aldrig heller. Nu har vi startat lättA vi har hoppat 100 cm banor och jag VET att vi har massor mer att ge. Gud så mycket man utvecklas på en så kort tid och målen skuffas längre fram och högre uppåt hela tiden. Känslan av att lyckas, den är stor. Vi har massor kvar att jobba på. Hela förra vinterns träningstid missade jag p.g.a att Happy var sjuk, tänk så mycket träning jag missade, undrar vart vi had evarit idag om vi inte hade missat dom tragiska 5 månaderna. Skulle känna honom MYCKET bättre än nu, wow. Men nu den här vintern ska vi träna, vi ska slipa på allt som ska stärkas. Det finns inget speciellt att jobba på, men finslipa dom små sakerna. Han ska stanna jämnt och avslappnat, ha bättre framåtbjudning från halten till traven, förbättra mellantraven,öva lite byten, träna bort passgången så gott vi kan och ja det finns massor, but it doesen't matter. Vi ska övervinna svagheterna och inträda nästa säsong med storm, och anta nya utmaningar.
första dressyrtävlingen
Vår första lätt A
tävlat 100 cm
övergått till regionalnivå (alue)LättB med 62%
Att vinna det stora målet
En viktig sak jag vill poängtera är att HAPPY ÄR INTE min tävlingsmaskin som jag bara tävlar med och annors skiter i. BIG no, jag tror dom som känner mig vet att det inte är så. Mitt liv snurrar runt dendär köttbullen. Jag älskar att tävla och ja tävla har blivit viktigt för mig MEN jag lever på vänslapen mellan mig och honom och bandet, inte några placeringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar