orättvisa mellan ridskole- och privatryttare

Började fundera för en stund sedan på en grej, eller igår faktiskt på avundsjukan och orättvisan inom ridsporten. Jag minns att när jag själv red på ridskola så skulle jag ha gjort VAD SOM HELST för att ens få borsta en privathäst eller ens leda till hagen, att få rida var inte ens att drömma om. Och vet att många ridskoletjejer känner på samma sätt än idag.

Men iallafall då så var det väldigt omöjligt att få göra nåt sånt och jag drömde om det så mycket. Men sedan när man själv skaffar egen häst som man kan rida varje dag, och drömmarna om andras hästar slutar så vad händer? Jo man får börja rida alla andras hästar, allt det där man drömt om plus mycket mer. Så gott som varje vecka så rider jag nån annans häst, och mina kompisar samma, sad but true.

Tycker det är jäkligt synd att det är så, men samtidigt så är det ju logiskt, en ridskole elev har ofta inte samma erfarenhet som en som har chansen att rida/sköta varje dag = egen häst (nej trycker inte ner någon, vet att det finns undantag!) Så eftersom det har varit så så har jag försökt tt aldrig snåla på mina hästar, har låtit nästan vem som helst rida, och det tycker jag att fler privatryttare ska tänka på, att låta de som inte har chansen att få en egen häst att rida era hästar! Det är ändå annan sak än en ridskolelektion, och hästarna går inte sönder av någon gång då och då. 

Men samtidigt har jag lätt att säga, både Verkku och Happy har varit sjukt snälla att rida. Happy har aldrig gjort nåt dumt med nån som suttit upp för en stund, barn har även ridit och han är då sjukt snäll, känner på sig att man måste vara försiktig. Jag vet att jag inte kommer att tänka på samma sätt med Tess då hon är en HELT annan sak än Happy, men jag ska alltid försöka ha det i minnet!