Förvånad över mig själv

När jag är påväg på tävling så brukar jag alltid tänka som så att "jag ska vinna blablabla..." men jag har inte ens hunnit tänka på att jag ska tävla idag, inte alls. Har inte ägnat det en tanke, har haft annat att fundera på liksom. Men idag ska jag tydligen ut på banan och tävla dendär metern. Orkar inte fundera desto mera på saken. Det är som det är. Hoppas bara att vi överlever, och helst ens EN felfri bana. Man vet ju aldrig. Jag vill säga att jag litar på Happy, och det gör jag till stor del. Men tyvärr inte till 100%. Han har den sidan, när han börjar vägra o.s.v. Det är dock mitt fel i det fallet, menmen hoppas både han och jag sköter oss. Är inte där idag för att "fiska placeringar", har inte ens tänkt på saken. Lustigt va? Eftersom jag är såpass tävlingsinriktad att det brukar vara det ända jag tänker på. Jag ser dagens tävling mer som en träning på nåt sätt, nåja vi får se hur det går.

Btw kom hem igår runt 3. Först var vi i grani och träffade lite människor. Sedan så åkte vi till kyrkslätt och var i shake en kort stund, eftersom stor del av sällskapet var minderåriga så dom kom inte in. Vaknade SJÄLV kl.8.50 typ eftersom jag tänkte på många saker. Tävlingen, hunden och så ja den där ena som sitter fastklistrad på min näthinna sen igår.

suckar åt mig själv.