Var i skolan, var trött, kom hem, somnade med Jackie på sängen för två timmar, skrev en essä, red ett dressyrpass på Happy, träffade Stina, kom hem och gosade med Jackie once again på sängen och nu är jag hungrig. Är tydligen hemma ikväll? Konstigt... Men kanske bra dunno.
Är nu just full med massa känslor, allt faller sönder, hela mitt liv, det är för stort nu. Att veta att någon du älskar så mycket snart tas ifrån dig suger kan jag berätta. Har hänt förr, var krossad i flera år efter det. Äntligen har det läkt någotlunda och nu händer det igen, ännu värre. Pamm. Kan inte ens tänka tanken, vill inte, men jag vet det händer snart, bara att gå och vänta på. Min älskling tas ifrån mig än en gång och jag kommer inte att klara av det igen. Men no can do, that's life, a fucking bitch.
Men nåt positivt var att Happy var bra, eller för att vara han + dressyrsadeln så bra. Lossade fint i galoppen på slutet.
Och nej hon är inte död och ska inte det heller.
Redan gått igenom det en gång, nej tack en gång till.
Nånsin haft den känslan att någon sitter och leker med ditt liv? Du är dockan och någon drar i trådarna, jag har. Det börjar kännas overkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar