Om 8 fucking dagar lämnar denhär ponnyn mig? VÄRLDENS finaste lilla ponny, som kan så mycket och som alltid kämpar för ens skull. Älskar honom så mycket, varenda gång jag tänker på att han ska försvinna så börjar tårarna rinna. Min lilla älskade bebishäst... Tänk om hab saknar mig och undrar var jag är? Om han väntar på mig ensam i boxen, nej!!! Hela min kropp bara skriker nej, men vad ska jag göra?
Hellre är han hos nån som njuter av honom varje dag och som kan ge honom det han behöver. Ja, jag kan det men jag försummar honom och mig själv när jag inte går vidare. Blir arg när kapaciteten inte räcker till o.s.v. Bäst för oss båda gissar jag... Men det känns som att ge bort sitt barn till nån främmande. Älskade ponny...
Ja juste 5 månadersdag med S, som ska firas med MASSOR gott. Bra behöver det verkligen just nu och förtjänar det verkligen också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar