Linnéa: Happy mitt hjärta

Vaknade 6 idag för att sticka till skolan kl.8 och usch så trött jag är! Nu är jag som tur hemma och har tagit en nap för att jag är så utmattad från gårdagen (och det avslöjar muskelvärken i kroppen också).

Ska tyvärr tillbaka till skolan kl. 14. 30 men bara för att ha musik och slutar sedan så det är riktigt chill. Men kommer att vara nervös för under tiden så händer STORA saker som kommer att påverka MASSOR. Snacka om att jag inte kommer att kunna koncentrera mig 100%?

Btw 14 dagar kvar med guldponnyn, sjukt! Min lilla bebis ska åka och det insåg jag idag och bara explodera. Hur kan man lämna hela sitt liv liksom? Hur klarar alla det?

Jag har liksom låtit bli att tänka på det och tänkt på det nya istället för att må bra, men nej emellanåt tränger det fram. Och jag vet att man måste bearbeta sorg I know, men nångång känns det som ett onödigt skede i en process. Vill bara tänka att han aldrig funnits (hemsk jag vet) eller nåt. Eller nej vill aldrig glömma honom. Ett minne av honom är som det finaste "smycket" jag haft och ska alltid bevara det bra.

Men svårt att lämna honom blir det kan jag lova... HAPPY var en av orsakerna att anorexin slutade. För jag måste ha energin att hålla honom och de hotade med att sälja honom om det inte blev bättre. Och då MÅSTE jag kämpa för honom. Så han har haft sjukt stor inverkan på mitt liv kan man ju gott säga.

Tänk allt vi har gått igenom?`Från att han VÄGRADE gå framåt förbi en väg, en sten, en människa eller vad som helst kunde han hitta på. Från att måste betsla på honom med starka bett varje gång före skogen för att kunna hållas kvar och kunna stanna honom. Från att vara livrädd att rida honom? Inte våga galoppera honom eller minst hoppa!

Till att rida utan sadel VAR jag än rör mig, rida ut så gott som varje dag VAR som helst i ungefär grimma/utan händer och han stannar genast. Hoppa stora hinder utan sadel?

Vi har byggt upp ett jäkla förhållande, jag litar 190% på honom och han minst

lika mycket på mig .

Det är det som är det svåra att släppa, kunna ta ifrån honom och mig själv livets trygghet, varandra.