Hemma och bara skakar och går på övervarv, som om jag nånsin skulle kunna somna? Nej! Det här är de stunderna jag hatar mest. Jag har allvarligt traumor och jag kan aldri bli av med dom. Jag hatar det eftersom det hindrar så mycket, men när man blir så besviken och usch. Nej jag orkar inte. Jag vet att det är mitt fel att jag stressar men kan inget åt det. Har inte kunnat vara utan stressen på fyra år och hur ska den nu försvinna plötsligt? Nej juste den kan inte.
Om de andra bara var normala och lojala så skulle det vara chill, men när jag vet hurdana de är allihopa och sånt smittar av sig. Om en grupp består av 10 människor och 9 stycken väljer att göra en sak, hur stor är sannolikheten att den ynka 1 personen inte skall göra det valet? GANSKA jävla liten.
Nej nu orkar jag inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar