DET GÅR FORT

Shit med vilken fart allting gått! En vecka sen satt jag ut annonsenpå världens finaste fjant-ponny, en vecka senare PAMM! 

Say wut?

Men sant, jag vill att det går snabbt. Jag vill inte behöva tänka vill att det är över så snabbt som möjligt, inte behöva tänka att 1 månad kvar, 4 dagar kvar ni vet? Det ska komma fort och vara över. Konsitgt att tänka så kanske men så tänker jag just nu. 

Första dagarna grät jag, grät när jag publicerade annonsen, grät när de första ringde och var nervös när de kom för att titta, morrade inombords när någon annan satt på MIN ponny. Men just nu är det bara en enda ignoration av deppiga känslor och det konstigastev är att jag känner mig typ glad? Det är så spännande allting, men samtidigt så hemskt. Men försöker vara positiv, det är bara så vill man bli bra MÅSTE man byta häst ett antal gånger för att komma dit man vill, that's it och är förvånad att jag inser det först nu.

Ingen missköter en häst med mening. Som Linn Olsson sa så alla som säljer sin häst är rädd att de nya ägarna inte ska vara "lika bra" och missköta hästen, men när man tänker på sig själv så när man får en ny häst så tänker man ALLTID att "Jag ska vara den BÄSTA ägaren denna hästen nånsin haft" och gör allt för att den ska ha det bra, och det är en stor lättnad.