Sov en stund, och vaknade igen alldeles skakig. Mardömmarna fortsätter plåga mig varenda gång jag stänger ögonen. Det två andra gångerna har det varit SKRÄMMANDE, the Grudge som mördade mig etc. Men nu var det obehagligt, S var otrogen och jag var förstörd och visste varken ut eller in. Sedan var jag med i en bilolycka (med Lina och Nisse hehe) men överlevde. Är sjukt trött på dessa, börjar känna mig psyko av dessa. Kan inte alltid skilja på verkligheten och drömvärlden, det känns så nära inpå äkta.
Nu sitter jag och surar med S tröja på och ska äta mat, äntligen! Har inte ätit på en evighet och är sjukt hungrig. Efter detta ska jag börja dra mig mot stallet för dagen där jag ska försöka rida ett dressyrpass. Det känns igen som om motivationen är nere, vet inte varför. Inte tävlandet eller nåt sånt, men hobbyn känns så ensam just nu på wikner. Känns som om INGEN håller på med samma sak. Jag är hoppryttare nu och ska anpassa mig till det mycket. Olika träningar som gör henne uthållig och har en bra kondition. Men känns som om alla andra rider bara för skojs skull eller för blodigt allvar på dressyr. Jag kan inte göra varken dera.
Detta betyder INTE att jag inte är nöjd med mitt val. Jag har ALDRIG varit nöjdare, är så glad att jag valde hoppningen. Räknar ner dagarna alltid tills jag ska tävla etc. Känns bara att när man gick vidare från PONNY så lämnade men ett helt gäng bakom sig. Mycket människor med sina fartfyllda ponnysar att galoppera i skogen med. Fakta att jag inte KAN galoppera så hårt jag kan ute med Tess? Jodå, risk för både mig själv och henne. Trava ja, mycket sansad galopp ja. Detta för att hon blir alldeles knäpp i skogen i galoppen. Men det "chilliga" som fanns med ponnyrna finns inte längre. Allt är strukturerat och välplanerat, men jag gillar det sjukt mycket! Då kommer jag nånstans iallafall.
Nej nu äta börjar bli irriterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar