Wow, som ryttare herregud vilken berg- och dalbana det har varit, eller ett skott uppåt. När jag köpte Happy trodde jag redan att jag kunde mycket att jag var duktig, men nu när jag ser tillbaka herregud... Kunde INGET i jämförelse med nu.
Happy tog mig sjukt långt, från att vara på LättC nivå till LättA, på två år, och att från ha varit hopprädd till att bestämma mig att köpa hästen som tävlat 140 och att själv våga rida upp mot hindret på 130. Där är utveckling störst, inom själva "ridningen" liksom.
Som ryttare har jag utvecklats mycket mentalt. Jag köpte ponny för att ha nån att gosa med liksom, en kompis för livet. Det skede har jag vuxit förbi, försöker nu att se på ridningen mer "proffessionellt" och att inte sätta så mycket känslor in i det. Det kommer att vara omöjligt, men jag försöker. Detta betyder inte att jag sköter hästen sämre, å nej, never! Hästhållningen har utvecklats massor och jag sköter sakerna noggrannare än nånsin!
Valet att inte sätta så mycket känslor in i det är för att jag VILL kunna vara inställd på att sälja i framtiden utan att bli totalt krossad. Tyvärr är det här en sådan sport, att vill du lyckas så måste du ge upp fina individer på vägen och byta ut dem. TYVÄRR.
Som person har jag mognat mycket! Under året 2011-2012 har jag redan märkt en stor skillnad. Jag är mera målmedveten och kan planera mitt liv, och vill vara självständig så gott det går. Jag har mognat mycket mentalt och kan se vuxnare på saker och ting. Man ser det i många saker som t.ex. att uteliv har börjat bli lite långtråkigt för mig, hellre taggar jag träninen med hästen för att kunna utvecklas och se framåt.
Men saker och ting går även i vågor. Ena dagen kan jag tycka det ena och anra dagen det andra. På det sättet kan jag vara ostabil. En period kan jag tycka att JA PARTY EVERYDAY skit i allt annat (oftast deppig) och nästa dag kan jag bara tycka att "usch orka festa, hellre är jag hemma och sover ordentligt". Men jag tror alla har lite svängigt humör såhär som "tonåring".
Men en viktig punkt i mitt liv kommer alltid att vara då jag var sjuk. Och man kan säga att sedan dess har livet gått upp och ner hela tiden. Men en enda sak som den jäkla sjuk-perioden har gett mig är att f*n vad mycket starkare jag har blivit. Har börjat skita i att "omg ett kilo upp eller ner", skit samma. Jag är nöjd med den jag är, och strävar SÅ HÅRT mot det, det är vad jag vill.
I samband med denna "styrka" så har jag börjat kunna hantera andra saker bättre. Jag bryr mig inte länge om vad människor tycker om vad jag gör. Haters hate, må göra. Jag bryr mig inte om jag skriver att jag köpt det och det och nån tycker att det är spoiled. Må tycka, jag har vänner som är bra och de som har nåt emot mig så ha det då. Jag tänker inte ändra mig för nåt sånt.
Valet att inte sätta så mycket känslor in i det är för att jag VILL kunna vara inställd på att sälja i framtiden utan att bli totalt krossad. Tyvärr är det här en sådan sport, att vill du lyckas så måste du ge upp fina individer på vägen och byta ut dem. TYVÄRR.
Som person har jag mognat mycket! Under året 2011-2012 har jag redan märkt en stor skillnad. Jag är mera målmedveten och kan planera mitt liv, och vill vara självständig så gott det går. Jag har mognat mycket mentalt och kan se vuxnare på saker och ting. Man ser det i många saker som t.ex. att uteliv har börjat bli lite långtråkigt för mig, hellre taggar jag träninen med hästen för att kunna utvecklas och se framåt.
Men saker och ting går även i vågor. Ena dagen kan jag tycka det ena och anra dagen det andra. På det sättet kan jag vara ostabil. En period kan jag tycka att JA PARTY EVERYDAY skit i allt annat (oftast deppig) och nästa dag kan jag bara tycka att "usch orka festa, hellre är jag hemma och sover ordentligt". Men jag tror alla har lite svängigt humör såhär som "tonåring".
Men en viktig punkt i mitt liv kommer alltid att vara då jag var sjuk. Och man kan säga att sedan dess har livet gått upp och ner hela tiden. Men en enda sak som den jäkla sjuk-perioden har gett mig är att f*n vad mycket starkare jag har blivit. Har börjat skita i att "omg ett kilo upp eller ner", skit samma. Jag är nöjd med den jag är, och strävar SÅ HÅRT mot det, det är vad jag vill.
I samband med denna "styrka" så har jag börjat kunna hantera andra saker bättre. Jag bryr mig inte länge om vad människor tycker om vad jag gör. Haters hate, må göra. Jag bryr mig inte om jag skriver att jag köpt det och det och nån tycker att det är spoiled. Må tycka, jag har vänner som är bra och de som har nåt emot mig så ha det då. Jag tänker inte ändra mig för nåt sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar