Har haft det sjukt skönt idag, bara chillat med Maria och pratat mycket. Var skönt att vara hästledig för en gångs skull och bara få vara "som en normal människa". Men på nåt sätt har jag alltid svårt att "släppa taget" helt ändå och släppa tankarna på hästen och sånt, hästtjej jue!
Nu ligger jag som vanligt med hjärtat i halsgropen, med hjärtat bankandes. Vill bara få ett slut på den här eviga stressen. Känns som om vad jag än gör så är det fel, är man aldrig nöjd? Som om det kommer nya saker hela tiden att gräva i och fundera på. Har en sån stress, och känner mig tom. Känns som om nån gått förlorad, människor ändras jepp, men vart försvinner de gamla "de"? Hur hittar man tillbaka. Jag har letat och letat men hittar inga svar... Tårarna bara trycker på, jag har hållt dem tillbaka men nu orkar jag inte längre. Jag tappar denne, och kan inte PÅVERKA nåt. Bara rinner ur handen på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar