Kärlek

Jag har aldrig haft svårt för kärlek, och har svårt att förstå hur vissa kan ha det. Det är så självklart till mig på nåt vis.

 Jag vet människor som inte kan tänka på såna saker, har svårt att medge sina känslor för en person eller människor som inte kan använda orden jag älskar dig, för det är "för tungt". Japp jag kan hålla med, de är 3 ord som ALDRIG ska missbrukas, NEVER EVER EVER! Det är ord som har en stor mening i sig, och  då ska man inte använda dem fel. Inte säga det första dagen med din kille eller 5 gånger om dagen för det gör orden värdelösa, fattar ni?

Men till mig har det alltid varit lätt. Jag ÄLSKAR kärleken, och att vara kär och vara med den du gillar/älskar är det bästa som finns. Jag har inte svårt att säga hur mycket någon betyder för mig, för det är bra för människor att höra. Tänk hur glad man skulle bli om nån säger till en bara att "du betyder så mycket för mig", wow vilken kick!

Jag kan rakt ut säga att jag ÄLSKAR min pojkvän, så mycket att det gör ont ibland och mina vänner. Det är ju på olika sätt förstås, men jag vill gärna att de vet det. Jag vill få visa vad jag känner för dom. Det är mycket viktigt att känna sig uppskattad och älskad av ens nära. Det ger en en slags trygghet på nåt vis, liksom "jag är bra som jag är och människor gillar mig ändå".

Jag tycker i allmänhet att människor borde visa sin kärlek till sina medmänniskor bättre och mera, då skulle det inte vara så mycket kärlekstrubbel hit och dit. Säg till den där kompisen om att du är så glad att hon finns, säg till killen att han är det bästa som hänt dig, tacka familjen för att de står upp för dig! SJUKT VIKTIGT och så RESPEKT för de som gör det.

Alla borde ha tanken i huvudet att VISA ATT NI BRYR ER OM ERA NÄRA OCH BEHANDLA DEM SOM NI SJÄLV SKULLE VILJA BLI BEHANDLADE!

Kärleken är ju livet, right?